Förändringar... Jag är inte den typen som egentligen gillar stora förändringar. Men ibland är det väldigt nyttigt och det bästa att de sker.. Nu är tiden inne för fröken Toftby att få till en förändring snart, jag har tänkt massor under en lång tid.. Jag tänker väldigt mycket om dagarna.. I jobbet, om jobbet, mitt liv, jag tänker ibland flera olika saker på en och samma gång.

Vilken väg ska man gå? Vilka vägar har man att välja bland? Vilken väg är bäst för mig där jag står i livet just nu? Vilken väg är bäst för mig, långsiktligt sätt? HUR SKA MAN KUNNA VETA VILKEN VÄG MAN SKA GÅ?!
Men, man kan aldrig veta helt säkert vilken väg som är bäst. Om den ena är bäst just nu, eller om den andra, tredje, fjärde är bäst senare. Man får bara helt enkelt chansa, hoppa utför klippan.. Det var exakt det jag gjorde när jag flyttade till Oslo och började mitt nuvarande jobb. Och jag har sagt det tidigare, att jag är oerhört glad över att jag vågade göra det. Men desto mer stolt över att jag gjorde det.
Gå på magkänslan, var ett väldigt smart tips jag fick. Då vet man att det är någonting bra, om det känns rätt i magen när man tänker på det. Magkänslan säger mig just nu en sak, medans mitt huvud och kanske tillochmed hjärta säger en annan sak... Men, det som magkänslan säger mig just nu är den väg som känns vettigast och bäst att gå. Massa snurriga tankar som snurrar runt i huvudet på mig, samtidigt som en viss frustration växer sig större inom mig och jag börjar känna en viss likgiltighet till allt... Inte bra. Kan dock bara vara att jag är sliten, behov av sömn,mycket jobb, rutiner som är svåra att bryta osv. Men, i det här läget så är det skönt att jag har den magkänslan som jag har. Om det nu är det rätta och bästa... JO, det är det.

Tro, vilja och mod. Våga tro på att det är rätt, ha viljan till att göra det, ha mod till att göra det.
Avslutade en hektiskt dag på jobbet med träning på Elixia Colosseum, som ligger precis där jag bor. Det var nära att jag skippade det, just för att jag blev kvar längre på jobbet än planerat och fick stressa som f.. för att hinna till den timen jag skulle på. Men den envisa i mig sa att "Nä, nu jävlar går du dit!" Och, jag lyssnade som tur var på det. Och det var riktigt skönt :-) Visste att det var just det som jag behövde.. :-) Det är så jag får inhämta ny energi och får ut den skiten som behöver komma ut.

Planerad träning, v 32:
Måndagen, Total step och styrka
Onsdag (Idag), Latino - en salsainspirerad träningsform, liknande Zumba fast man satte ihop all koreiografi som en dans.
Torsdag, Total step och styrka
Fredag, Zumba eller Total. Beroende på om det är fullt på Zumba eller inte.. Det lär vara det dessvärre, med tanke på att instruktören (Sigbjörn) gör sin sista dag på fredag. Han är dessutom våran älskade Serviceledare, helt fantastisk!! Men han slutar som sagt på fredag, han kommer vara jävligt saknad på Elixia Kolbotn. Jag får istället glädjas åt den tid jag fick äran att jobba tillsammans med honom :-)



Min kloka kollega fick mig att inse en fin sak förut, som gjorde att jag inte känner mig lika besviken över mig själv längre.. Jag kanske inte helt och hållet vann den kampen jag påbörjade för 2 årsedan, men under det här senaste året så har jag vunnit en annan kamp. Och det är en stor kamp inom mig själv, psykiskt och mentalt. Relaterat jobbet men, Jag har bevisat för mig själv och för många andra att jag är en fighter!! Det, är något att vara stolt över. Vilket jag även är.. Tack Renée, för att du fick mig att känna mig lite bättre. <3

Som ni säkert redan har förstått så är det dags att ta upp den andra kampen på nytt.. Och denna gång så tänker jag gå segrande ut ur den.


Bild från höstas, då vi hade disco/80talstema på medlemsdagarna, tillsammans med Lina och Jessica som jobbade på teamet då. :-)
Bloggsuget ökar.. Kanske jag kan hålla igång det den här gången? :-)

Satt och bläddrade tillbaka i bloggen... Helvete, vad jag blir inspirerad av mig själv! Jag var ju så fokuserad på en sak.. Att nå mitt mål, min målvikt! Jävligt trist att förändringar gjorde att det blev käppar i hjulet för att fortsätta mot målet.. Jag var ju stenhård med kosten, träning osv. Jag vill tillbaka dit! Jag ska dit igen! Jag mår ju så mycket bättre av det :-)
Gå gärna tillbaka och läs, så kommer ni förstå varför jag är så stolt!

Okej, vad ska till för att jag ska ta upp kampen på nytt och nå mitt mål?

- Försöka leta fram pointsboken och checklistorna från Viktväktartiden, dags att skriva en typ av matdagbok igen! (Hoppas verkligen inte att sakerna är kvar i Skövde.)
-Skriva matlistor, vecka för vecka.
-Skriva träningsschema! Så jag får det på rutin, in i vardagen igen.
-Ta fram den där jävla självdiciplinen som finns inom mig!
-Blogga om det, då blir det mer förpliktande. Då måste jag väga mig, äta rätt, träna osv. Eftersom jag vill göra mig själv stolt!
-Vägning 1 gång i veckan.
-FOKUS!!!

Saknar viktväktarna... Mötena. Här i Norge finns det ju dessvärre inte, så då får vi se till å göra en egen form av Viktväktar-blogg! :-) Är ni med mig?

Förra veckan gjorde jag en Inbodytest med min pt, det var ett tag sedan vi gjorde det sist. Ingen kul syn. När jag började på Viktväktarna för 2 år sedan så lovade jag mig själv en sak, att aldrig mer hamna på 3siffrigt. Förra veckan så var det näst intill 3siffrigt.. Jag blev så fruktansvärt besviken på mig själv. Hur kunde jag låta det bli så? Jag förtjänar bättre! Som jag skrev i förra inlägget, dags att ta tillbaka mitt liv!! :-)

ANGRIP FÖR FAN!!! Nu kör vi :-)


Kick Off med ELIXIA i fredags.
Med tiden så förändras saker och ting.. Både på gott och ont. Det är iallafall dags att skriva av sig lite... Känner på mig att detta kommer bli ett lite rörigt inlägg, får ta det som det kommer.

Mitt liv just nu, jag vet inte... Så många känslor som strömmar genom kroppen hela tiden, varje dag.. Mitt känslomönster är som en bergochdalbana, det går upp och ner.
Mitt liv här i Norge fick en rivstart med en fantastisk öppning för min karriär, ett toppenjobb som har format mig till den jag är idag. Men det har även gjort att jag har tappat mig själv lite.. Innan jag flyttade hit så hade jag tex fasta rutiner för min träning, kosthold osv, som fick mig att må så fantastiskt bra. Efter att ha börjat mitt jobb här i Norge så har det gått käpp rätt åt helvete, i stort sett. Inga fasta rutiner för träning, utan det har fått komma i andra hand, och så ska det inte vara.. För träningen får mig att må så bra, det borde ju jag verkligen veta, eftersom det är just det som jag säljer.. Och det vet jag! Men det är just det, att jobbet har tagit över mitt liv, allt annat har kommit i andra, tredje, fjärde hand..
Men, för en tid sedan så fick jag nog. Jag fick en uppenbarelse, någonting måste ske! Efter att ha låtit mitt jobb komma i första hand i nästan 1 år, vilket jag har valt helt och hållet själv, så visste jag att jag måste ta tillbaka mitt egna liv. Ta kontrollen igen. Jag har verkligen, verkligen försökt att hitta en balans mellan jobb, privatliv osv.. Men, det har varit mycket svårare än man kan tro.. Dessutom när man är i ett land där man inte har sina nära och kära, visst, jag skulle ha kunnat lära känna nya vänner osv, och jag har haft möjligheterna, men det har inte varit av intresse för min del. Helt ärligt. Jag har ju som sagt velat fokusera på jobbet, vilket blev som en ond cirkel tillslut. Jobba övertid, nästan varje dag, veckodagar som helger, inte ha någon större fritid.. Ja, då har man inte mycket energi till övers. Speciellt inte när min största energikälla blev drabbad och oregelbunden, träningen. Nu har jag iallafall satt ner foten, jag ska som sagt ta tillbaka mitt liv och med det mina träningsrutiner som får mig att må bra! YES :-)

För ett par månader sedan var livet hur jävla bra som helst här i Oslo. Jag kände mig hemma, surfade på en stor våg genom jobbet osv. Men nu, nu är det annorlunda.. Hur det är annorlunda kan jag dessvärre inte dela med mig om för tillfället. (Återkommer till det, finns en hel del jag skulle vilja dela med mig av nämligen.) Saker och ting kommer iallafall att ske, förändringar kommer att ske. Exakt hur de förändringarna blir/ser ut, det vet inte ens jag själv just nu.. Men snart, så vet jag förhoppningsvis mer hur framtiden blir. Jag är väldigt lättad över att jag gör någonting åt saken, att jag inte sitter bredvid när mitt liv rullar på, speciellt när det inte är som det ska. Det är jag stolt över! Trots att jag är en sådan typ av person som egentligen inte riktigt gillar stora förändringar, även om det är nödvändigt och jag är fullt medveten om att förändringar kommer att ske hela tiden.

Trots allt, så är jag idag starkare än någonsin. Jag är stolt över den personen jag är och har utvecklats till, både privat och jobb. Att ha ett värdefullt jobb har blivit väldigt viktigt för mig, ett jobb där man utvecklas och som man blir stimulerad av. Men då ska det infinna sig en speciell känsla i kroppen.. Ett rus, en gnista, en sjuhelsikers kämparglöd. En äkthetskänsla. Jag har kommit underfund med det att jag hela tiden under mitt liv ska vara i ett jobb där dessa känslor finns, det är just det som får mig att trivas med livet. Ett sådant jobb där man har de där speciella känslorna. För det är jag värd! Som sagt, jag är en helt annan människa idag, än vad jag var för 1 år sedan. Och det är jag riktigt nöjd och stolt över.

Det blev som jag trodde, ett rätt så rörigt inlägg. Men det viktigaste var att bara få skriva av sig lite.. Det kommer mer, när tiden är inne för det. :-)

"Ha mod att vara den du är"


Kärlek från Oslo.